Jag gick nästan rakt in i dom, där på Engelbrektsgatan. Dom kom ut från Globe precis när jag var på väg in. Tre förvånade och glada ”Hej! Det var längesedan!”. Det var det verkligen tänkte jag. Och på ett underligt sätt känns det som igår. Jag minns hur jag stod framför spegeln hemma i min lilla lägenhet, mötte min egen oroliga blick och undrade om dom skulle godkänna mig. Jag var så nervös att jag funderade på ursäkter för att inte behöva träffa dom. Är jag inte lite sjuk idag?  När jag ändå klev in genom dörren i deras hus i Sörvik den där mörka höstkvällen för fem år sedan tog dom bokstavligen emot mig med öppna armar. Nervositeten la sig ganska omgående och dom bjöd in mig i familjen i det varmaste, roligaste och mest omtänksamma köket jag någonsin varit i. Mina svärföräldrar.

Nu stod vi i den där otäcka snålblåsten på Engelbrektsgatan, flera år senare och fast det var längesedan jag satt i deras kök och var en del av deras familj, ligger dom mig fortfarande väldigt varmt om hjärtat. Det gör mig inget att jag fryser och egentligen har bråttom. Jag skulle kunna prata med dom i timmar. Det rör sig mycket folk omkring oss, julhandeln är i full gång och det är precis det våra ärenden i stan också handlar om idag. Årets julklappar. När vi skiljs åt fortsätter jag mina inköp på stan, det är livligt på gatorna och jag möter många välkända ansikten. Det blev en fin lördag på stan.

December går vidare. Snön yr och temperaturerna svajar från kallt till ännu kallare. Jag drar jackan hårt om mig när jag går upp på stan om dagarna. Besöker våra medlemmar, äter lunch, fikar och ibland bara passerar jag igenom stadskärnan. Vid flera tillfällen reagerar jag på att det även nu känns livligare än vanligt på gatorna. Jag träffar på en bekant på Kappahl som skrattar och säger att hon nog träffat hela sin vänskapskrets i stan idag. Flera butiker stämmer in i upplevelsen. Det är mycket folk i rörelse. Det ska komma att visa sig att det inte bara handlade om en känsla av mycket rörlighet i stan under julhandeln. Det var faktiskt ren fakta. När jag och Veronica tittar på besöksräknarna som sitter i centrum visar det sig att 141 099 personer besökte stadskärnan under december månad. Det är 10453 personer fler än samma månad 2022. Det är ju helt fantastiskt!

Det skulle vara allt för enkelt att säga att nyetableringen av Normal är anledningen till besöksökningen även om den självklart har bidragit en hel del. Men under pandemin tvingades vi lära oss att hitta utbudet i vår egen stad samtidigt som vi blivit mer och mer medvetna om hur vår konsumtion påverkar handeln och staden. I Ludvikas fall har vi blivit bättre på att handla hemma. Det har vi även kunnat se på handelsindex som ökat kraftigt från 2019 till 2022. Vi har helt enkelt ändrat våra köpbeteenden. Samtidigt har vi i det stora hela en välmående stadskärna där handlare, krögare och hotellägare vågar satsa. Det finns ett kundunderlag och man ser potentialen att utveckla sina verksamheter. Många blickar riktas mot Ludvika och vi har fått flera stora etableringar till kommunen de senaste åren vilket också gör att den lokala handeln enklare ”kapslas in” och vi kan göra fler av våra inköp inom kommungränsen. Parametrarna är många. Resultatet positivt.

Positivt ur flera synpunter. Kan vi visa på fina flöden i stadskärnan, har våra fastighetsägare en viktig parameter att använda när man letar ytterligare etableringar till stadskärnan. Mycket folk i rörelse skapar tryggare platser och god ekonomi till de verksamheter som finns i området. Platser med puls skapar ofta mer puls, blir till mer än bara en passage eller förflyttningssträcka, det blir en mötesplats… och någonstans där i den livliga gatumiljön kanske vi möter någon vi känner, någon vi håller av eller någon vi saknat. Ett ärende på stan kan vara mer än bara ett inköp, det kan också vara ett värmande möte i snålblåsten.
Vi ses på stan! /Alexandra, centrumutvecklare på Unika Ludvika