Jag tänker på dig varje dag. Jag skrev så en gång till någon som jag ville skulle komma tillbaka, som aldrig kom tillbaka.
Jag tänker på dig varje dag. Det säger jag rakt ut i rummet, till min farmor, som är borta men ändå överallt.
Jag tänker på dig varje dag. Kan du inte flytta hem igen. Jag la huvudet mot min väns axel. Mitt i gapskrattet. Det var det enda jag fick ur mig, sen skrattade vi igen.
Vem tänker du på? Vem berör ditt hjärta? Vem vill du ha nära dig som idag är långt bort? Och tänk! att du ännu inte mött alla, som kommer göra avtryck hos dig.
Det sägs att inom några år kommer vi var över 30,000 invånare i vår kommun. Det är kittlande. Jag undrar vilka det kommer vara? Kanske någon ny vän? Någon jag aldrig mött förut, som kanske kommer betyda något för mig. Kanske någon som kommer betyda något för dig.
Kommunen ska växa fort nu, på kort tid. Det innebär utmaningar och förändringar. Det kräver modiga beslut och öppna sinnen. Det gäller oss alla, oavsett position. Politiker och många tjänstemän har det hett om öronen. Unika Ludvika märker också av trycket. För att klara en sådan här tillväxt, en expansion som aldrig skett i modern tid i vår kommun, krävs det att vi alla kavlar upp ärmarna, på ett eller annat sätt.
Jag är övertygad om att vi alla bär ett ansvar till den framtid vi står inför. Du och jag. Den enskilda personen. Ska vi locka hit nya invånare eller få nära och kära att vilja flytta tillbaka till Ludvika igen, måste vi visa uppsidan med vår kommun. Ska vi själva vilja stanna kvar, måste vi se hur mycket gott som faktiskt finns runtom oss. Det handlar inte om ett mässande, att försköna eller att ljuga. Men vi måste förmedla en bild av Ludvika som är rättvis och en bild som är sann. Det händer mycket positivt nu, vare sig vi vill se det eller inte. Det tycks vara allt för enkelt att falla tillbaka på det negativa, att missnöjet engagerar fler i sociala medier än det positiva.
En kommun, en plats, en relation. Alla har de förbättringspotential. Det har även du och jag.
Jag är övertygad om att, går vi till vårt inre, vet vi precis varför den här staden är vår. Varför vi tycker om den och varför vi valt att stanna kvar eller flytta hit. För vissa mer självklart än för andra. Men staden är din. Och min. Den är vår.
Vi får leva i en helt unik tid. Det finns inte många städer i Sverige av vår storlek som någonsin får uppleva det vi kliver in i här i Ludvika. Ta in det. Prata om det. Läs om det. Dela det positiva som sker i handeln, på bostadsmarknaden, om nyetableringar och i ditt liv. Våga vara kritisk men nyfiken. Var inte rädd för förändringar, tänk om det blir bättre än du någonsin kunnat tro? Kan vi tillsammans som Ludvikabor sprida en positiv, rättvis och sann bild kan vi också skapa nyfikenhet för vår stad och bli en del i att bygga för framtiden. Reklamkampanjer och snygga affischer i all ära, men vet du? Det är vi medborgare som är marknadsföringen för vår stad. Det börjar med oss. Det är många bitar som ska läggas för att skapa pusslet för vår framtid, men vad är någonting värt om vi själva inte trivs där vi är och tror på oss själva?
Hur ser Ludvika ut om fem år? Det suger till i magen. Har vi klarat det? Vad blev din del i arbetet? Vad blev min del? Tänk om… du står där en dag och ser någon du aldrig någonsin sett. Som ska vända din värld upp och ner. Tänk om… du en dag kliver in i trapphuset till din lägenhet och möts av ett leende, ett nytt ansikte, en nyfunnen vän. Tänk om… dina positiva ord om Ludvika fick någon att våga ta steget att flytta hit. Och tänk om… någon kom tillbaka som man tänker på varje dag.
Vi ses på stan! / Alexandra, Centrumutvecklare på Unika Ludvika
